Stäng ×

Kevi – den klassiska skrivbordsstolen

Jørgen Rasmussen. Foto: Søren Solkær

Jørgen Rasmussen hade en god idé 1958. En stram och skön skrivbordsstol som inte bara kom att passa perfekt in rådande 50-talsestetik med sina snälla former men ändå tillräckligt stringent för att fortsätta vara storsäljare mer än ett halvt sekel senare. I början ett samarbete med sin bror Ib tills Fritz Hansen fick uppdraget att producera och resten är historia. En sann designikon!

1965 utrustades Kevi med en genial uppfinning, nämligen dess dubbel-hjul, som snabbt kom att revolutionera skrivbordsstolar världen över och samtidigt inledde en explosionsartad efterfrågan av stolen.
Jag letade länge efter en passande stol innan jag trillade över denna för mig, då okända, designklassiker och föll pladask. Googlade Kevi och hittade en stoppad med klädnad i svart ull hos Bacchus Antik i Stockholm. Vid provsittningen var det som att allt föll på plats och jag köpte direkt. Mitt exemplar är en senare variant tillverkat av Engelbrechts som tog över tillverkningen från Fritz Hansen.

Stol A

Stol B

Stol C

Stol D

Stol E

Fyra av stolarna är etikettmärkta Fritz Hansen 1989 eller 1994.

Fem Kevi från arkitektbyrå

I verkstaden står nu 5 st ljuvliga Kevi i slitstarkt, mörkgrått tyg. Tidigare använda på ett stort arkitektkontors Halmstadsfilial men när jag hittade dem, förpassade till ett garage i gamla Viken hos en av arkitekterna. Nu är de redo att hamna i bruk hos någon annan eller kanske på nästa arkitektkontor? De passar både ihop och isär. En stol är lite värre åtgången och sticker ut lite. Tyg går ju alltid att byta men den saknar justeringsspak också. Så man kan glömma att åka neråt såvida man inte lånar en spak tillfälligt från en av de andra. Övriga fyra är fullt funktionella.

Kevi 2534 till salu

Saknar du en skön kontorsstol till hemmakontoret tycker jag att du ska slå till. Denna stoppade variant är sällan till salu, dessutom är samtliga tillverkade av Fritz Hansen. Sitsen är justerbar i höjd, likaså ryggstödet. Självklar snurrfunktion finnes också! En skrivbordsstol lika relevant idag som 1958.

Pris: 1750 kr/st.
Stol C 750 kr.
Alla för 7000 kr.

Fler bilder finns på varje stol. Betalning via Swish. Avhämtning i verkstaden i Högestad eller fri hemleverans inom Ystad kommun. Skickas ej.

Jørgen Rasmussen. Foto: Søren Solkær

Jørgen Rasmussen hade en god idé 1958. En stram och skön skrivbordsstol som inte bara kom att passa perfekt in rådande 50-talsestetik med sina snälla former men ändå tillräckligt stringent för att fortsätta vara storsäljare mer än ett halvt sekel senare. I början ett samarbete med sin bror Ib tills Fritz Hansen fick uppdraget att producera och resten är historia. En sann designikon!

1965 utrustades Kevi med en genial uppfinning, nämligen dess dubbel-hjul, som snabbt kom att revolutionera skrivbordsstolar världen över och samtidigt inledde en explosionsartad efterfrågan av stolen.
Jag letade länge efter en passande stol innan jag trillade över denna för mig, då okända, designklassiker och föll pladask. Googlade Kevi och hittade en stoppad med klädnad i svart ull hos Bacchus Antik i Stockholm. Vid provsittningen var det som att allt föll på plats och jag köpte direkt. Mitt exemplar är en senare variant tillverkat av Engelbrechts som tog över tillverkningen från Fritz Hansen.

Stol A

Stol B

Stol C

Stol D

Stol E

Fyra av stolarna är etikettmärkta Fritz Hansen 1989 eller 1994.

Fem Kevi från arkitektbyrå

I verkstaden står nu 5 st ljuvliga Kevi i slitstarkt, mörkgrått tyg. Tidigare använda på ett stort arkitektkontors Halmstadsfilial men när jag hittade dem, förpassade till ett garage i gamla Viken hos en av arkitekterna. Nu är de redo att hamna i bruk hos någon annan eller kanske på nästa arkitektkontor? De passar både ihop och isär. En stol är lite värre åtgången och sticker ut lite. Tyg går ju alltid att byta men den saknar justeringsspak också. Så man kan glömma att åka neråt såvida man inte lånar en spak tillfälligt från en av de andra. Övriga fyra är fullt funktionella.

Kevi 2534 till salu

Saknar du en skön kontorsstol till hemmakontoret tycker jag att du ska slå till. Denna stoppade variant är sällan till salu, dessutom är samtliga tillverkade av Fritz Hansen. Sitsen är justerbar i höjd, likaså ryggstödet. Självklar snurrfunktion finnes också! En skrivbordsstol lika relevant idag som 1958.

Pris: 1750 kr/st.
Stol C 750 kr.
Alla för 7000 kr.

Fler bilder finns på varje stol. Betalning via Swish. Avhämtning i verkstaden i Högestad eller fri hemleverans inom Ystad kommun. Skickas ej.

Hus i en dalgång

Med nytvättad bil svänger vi i juni målmedvetet in på den smala grusvägen från landsvägen. Snart är vi omgivna av meterhögt spannmål och raps på båda sidor. Bilen blir fort skitig och fronten hyvlar fint det uppväxta gräset i mittremsan. Plötsligt kör vi på sand. Den låga bilen på lutande och slingriga vägar och för oss ny terräng får bli till en guerillaparkering. –Vi går istället, bestämmer Josefine.

Övervuxet men ändå fräscht.

Vägen slingrar sig som väntat och promenaden blir behaglig bland den flora och frodighet som omgärdar dalen. Längst ner i botten, över ett fält och bredvid några vattentäkter och en damm ligger gården. Med teglad fasad och gråstensgrund i L-formation, krönt av en mangårdsbyggnad med stora träfönster, gråputsad fasad och vad som verkar vara ett helt okej tätt tak. Här ska vi bo, bestäms det. Och i bagarstugan blir det ateljé med glastak mot nordväst.

Gräset når upp till bröstet, hon har klänning och jag har shorts; vi beger oss in. Noggrant med armarna i luften likt ett litet barn med nyfunna gångkunskaper för att undvika fästingar i alla fall på övre delen av kroppen zick-zackar vi oss fram till huset. Vi undviker tistlar och nässlor med bravur och klättrar varsamt in i huset med hjälp av en gammal pinnstol; huset som enligt mäklaren; “– är helt öppet, det är bara att åka dit och gå rakt in!”. 

Körsbärsträd vid huset och dammen med grannens kossor.

En bit kvar till gården efter backen ner från bilen. Så mycket RYMD!

Framför gården finns ett stort fält som vi hade behållt som artrik äng med fjärilar, humlor och allsköns blomster.

Insidan då?

Inuti har inte riktigt naturen tagit över än men staplad frigolit och gamla möbler i tornformation vittnar om fler som varit nyfikna på vindsplan. Första plan är nämligen blott 100 kvadrat, ungefär som vårt vardagsrum idag, vi behöver fler rum där uppe. Betonggolvet är täckt av småbråte men det kan man lätt sopa undan. Vi är kära och tar porträtt på varandra och försöker undvika spindelnäten. Vi bestämmer rumsindelning, ändrar oss till öppet och återgår till att i alla fall badrum och sovrum bör få vara avskiljt. Men utsikt utåt blir det med alla golv-till-tak-fönster och “öppningar” som sen får bli glasdörrar. 

Gårdssamlingen står i en dunge med höga lövträd, fläderbuskar galore och andra gröna skönheter. Runt omkring bullrar kullarna upp sig täckta av diverse odling. Vi tar en taggig promenad på åkern runt dungen och blickar ut över markerna. 29 hektar ingår i priset. Vi har inte råd; mäklaren lämnar det bistra beslutet från säljaren “marken ska säljas ihop med gården”. Synd. 

Ingen i bekantskapskretsen nappar heller på erbjudandet om att köpa gården tillsammans och sedan sälja marken till nån närboende bonde. Vi hälsar flyktigt på kossorna på vägen hem, drömmer oss till att grusvägen hade kunnat kantas av provensalska lavendelstråk om vi fått bo här och vänder oss hela tiden om för att slå en kik bakåt. Väl uppe i den sandiga kurvan igen upptäcker jag nässelutslagen på benen men salubrin och aloe vera ställer allt till rätta igen. Gården är kvar i tankarna på kvällen och några dagar senare kommer första budet efter att ha varit till salu i flera månader.
Idag fick jag förslaget att kika på Villa Slow i nordvästra Spanien. Första bilden påminner om blickfånget med gården där nere i dalgången och jag ser genast potentialen att göra något liknande som Laura Alvarez gjort i natursköna Kantabrien. Vid publiceringsdatumet är dock gården såld till någon lycklig som insett det fina och vi får gå vidare i vår jakt. Det kommer fler gårdar. Om det nu är en gård vi vill ha? Läget är nog viktigast och bostaden blir sekundär. En plats är alltid unik och allt som oftast är det de riktigt ovanliga platserna som vi dras till, likt Gyllen. ■

Samma vy åt väst på båda bilder. Denna från huset.

Och denna från toppen av kullen bakom huset.

Med nytvättad bil svänger vi i juni målmedvetet in på den smala grusvägen från landsvägen. Snart är vi omgivna av meterhögt spannmål och raps på båda sidor. Bilen blir fort skitig och fronten hyvlar fint det uppväxta gräset i mittremsan. Plötsligt kör vi på sand. Den låga bilen på lutande och slingriga vägar och för oss ny terräng får bli till en guerillaparkering. –Vi går istället, bestämmer Josefine.

Övervuxet men ändå fräscht.

Vägen slingrar sig som väntat och promenaden blir behaglig bland den flora och frodighet som omgärdar dalen. Längst ner i botten, över ett fält och bredvid några vattentäkter och en damm ligger gården. Med teglad fasad och gråstensgrund i L-formation, krönt av en mangårdsbyggnad med stora träfönster, gråputsad fasad och vad som verkar vara ett helt okej tätt tak. Här ska vi bo, bestäms det. Och i bagarstugan blir det ateljé med glastak mot nordväst.

Gräset når upp till bröstet, hon har klänning och jag har shorts; vi beger oss in. Noggrant med armarna i luften likt ett litet barn med nyfunna gångkunskaper för att undvika fästingar i alla fall på övre delen av kroppen zick-zackar vi oss fram till huset. Vi undviker tistlar och nässlor med bravur och klättrar varsamt in i huset med hjälp av en gammal pinnstol; huset som enligt mäklaren; “– är helt öppet, det är bara att åka dit och gå rakt in!”. 

Körsbärsträd vid huset och dammen med grannens kossor.

En bit kvar till gården efter backen ner från bilen. Så mycket RYMD!

Framför gården finns ett stort fält som vi hade behållt som artrik äng med fjärilar, humlor och allsköns blomster.

Insidan då?

Inuti har inte riktigt naturen tagit över än men staplad frigolit och gamla möbler i tornformation vittnar om fler som varit nyfikna på vindsplan. Första plan är nämligen blott 100 kvadrat, ungefär som vårt vardagsrum idag, vi behöver fler rum där uppe. Betonggolvet är täckt av småbråte men det kan man lätt sopa undan. Vi är kära och tar porträtt på varandra och försöker undvika spindelnäten. Vi bestämmer rumsindelning, ändrar oss till öppet och återgår till att i alla fall badrum och sovrum bör få vara avskiljt. Men utsikt utåt blir det med alla golv-till-tak-fönster och “öppningar” som sen får bli glasdörrar. 

Gårdssamlingen står i en dunge med höga lövträd, fläderbuskar galore och andra gröna skönheter. Runt omkring bullrar kullarna upp sig täckta av diverse odling. Vi tar en taggig promenad på åkern runt dungen och blickar ut över markerna. 29 hektar ingår i priset. Vi har inte råd; mäklaren lämnar det bistra beslutet från säljaren “marken ska säljas ihop med gården”. Synd. 

Ingen i bekantskapskretsen nappar heller på erbjudandet om att köpa gården tillsammans och sedan sälja marken till nån närboende bonde. Vi hälsar flyktigt på kossorna på vägen hem, drömmer oss till att grusvägen hade kunnat kantas av provensalska lavendelstråk om vi fått bo här och vänder oss hela tiden om för att slå en kik bakåt. Väl uppe i den sandiga kurvan igen upptäcker jag nässelutslagen på benen men salubrin och aloe vera ställer allt till rätta igen. Gården är kvar i tankarna på kvällen och några dagar senare kommer första budet efter att ha varit till salu i flera månader.
Idag fick jag förslaget att kika på Villa Slow i nordvästra Spanien. Första bilden påminner om blickfånget med gården där nere i dalgången och jag ser genast potentialen att göra något liknande som Laura Alvarez gjort i natursköna Kantabrien. Vid publiceringsdatumet är dock gården såld till någon lycklig som insett det fina och vi får gå vidare i vår jakt. Det kommer fler gårdar. Om det nu är en gård vi vill ha? Läget är nog viktigast och bostaden blir sekundär. En plats är alltid unik och allt som oftast är det de riktigt ovanliga platserna som vi dras till, likt Gyllen. ■

Samma vy åt väst på båda bilder. Denna från huset.

Och denna från toppen av kullen bakom huset.

Recension av Karshamra Mat & Trädgårds grönsakskasse

Via ett tips från Tove Nilsson fick jag höra om Karshamra Mat & Trädgård:s grönsakskasse. Äntligen CSA i Sverige – typ! Som grönsaksaficionados var vi tvungna att testa.

Upplägget är att man som andelsägare i skörden går in med 6000 kr, sedan kan man från midsommarveckan t.o.m. oktober hämta en stor papperskasse fylld med det som är helt i säsong, varje vecka med paus mitt i sommaren. Både gott och miljösmart! En strålande idé tyckte vi och nappade direkt efter en snabb uträkning vad vi egentligen lägger på grönsaker med sämre smak och i tråkigare skepnad. Och grönsaker blev det, så mycket grönsaker! Kostnaden visade sig vara ett väldigt bra pris för denna skörd.

Två olika veckors innehåll i kassen

Allting smakar precis så som man föreställer sig att en grönsak ska göra när man tänker på den, saknar den och inte har ätit den på ett tag, om inte bättre. Ni vet den första sparrisen eller säsongens bästa jordgubbar i mjölk fast istället för dessa självklarheter får man samma upplevelse av något så trivialt som ett salladsblad eller en purjolök. Vissa saker undrar man över hur man stått ut med i alla dessa år – ett totalt uppvaknande.

Ta till exempel färsk, blommande oregano där vi åt både blomma och blad i en tomatsås, hur kan man leva med torkad, smaklös industrioregano efter det? Eller den helt gudomliga salvian som landade på den godaste pizza bianca jag gjort, och hur det som blev över fick vackert hänga och torka i köket som en moodboard-dröm från Provence. Spetskålen så skör och somrig helt perfekt kolgrillad med miso-glace, hel ugnsbakad rotselleri med smörig tångromssås, eller all den färska löken – så gott! Ja ni förstår...

Utöver allt gott fick vi lite mycket av saker vi inte är så förtjusta i, som fänkål och för lite av vår älsklingsrot – potatisen. Tyvärr. Men sån var skörden! Och ibland blev det lite mycket som sagt. T.ex. när man gjort fänkål-äpple-curry-kombon, som för all del är bra och god, så står man sig på det ett halvår cirka, men får man ytterligare 1-2 fänkålshuvuden typ 8 gånger på en sommar vet man snart inte vart man ska ta vägen. Det blev också lite mycket gurka, även för en gurkfantast som jag. Efter 2 liter inlagd gurka känner i alla fall jag mig färdig.

Våra förbättringsförslag lyder således: Mer potatis och lök, i varje kasse, varje vecka så det blir en bra grund för olika rätter. Samma sak gäller tomater, men paketera dessa bättre för att undvika skador. Mindre av de säregna grönsakerna såsom fänkål som man lätt föräter sig på. Och slutligen, dra ner på västeråsgurkan, tror att vi åt inlagd gurka på mackan hela sommaren, en överdos helt klart.

Blommande oregano

Mangold

Lila sallat

Spetskål med miso-glace, hasselbackspotatis, portabellosvamp

Kålchips, gott på allt!

Fänkål i smör

Svartrot var en fröjd som ingen av oss ätit tidigare men helt klart hamnar på tallriken mer framöver. Denna hade vi gärna sett mer utav än bara en knippe. En annan upptäckt är grön- och svartkålschips! Så enkelt att göra själv i ugnen och sedan ha som en salt och krispig garnityr att sätta piff på vilken rätt som helst. Som korianderfrälst är korianderfrön också en välkommen överraskning, roliga och goda!

Vi valde att inte sätta veckans meny förrän vi hämtat kassen på onsdagar så först på tisdagen när det avslöjades vad innehållet skulle vara kunde vi veta vad vi skulle äta de kommande 7-8 dagarna. Lite pirrigt och stundvis svårt men hela tiden gott! Vi valde att hämta på onsdagar i Söderhallarna på Sebastien Boudets bageri och det gick riktigt smidigt varenda gång, även den gången vi gav bort vår kasse till vänner som fick hämta i vårt ställe.

Överlag var det väldigt god kvalitet på leveranserna även om den avtog lite mot slutet, men av naturliga skäl skulle jag tro. Saker och ting blev mer och mer jordigt, kletigt och i vissa fall ganska trasigt. En liten papperspåse med färggranna delikatesstomater är väl aldrig fel men inte till mycket nytta när mer än hälften är skadade, till exempel. Men jag vill inte sprida skugga över detta fina initiativ utan mer lämna en ärlig recension.

Smörgåsgurka och rödbetssallad en masse!

Skördelunch på Karshamra

Just feedback och någon typ av recension förväntade vi oss lite att få ge på sensommarens skördelunch för delägare som anordnades vid odlingen. Men detta uteblev helt, inte en enda fråga fick vi, ingen undrade om vi var nöjda eller hade några idéer inför nästa år, nada. En udda känsla! Vi dök upp, tog plats på hörnet av ett långbord, laddade varsin tallrik från buffén och njöt så länge det varade. Visst, det var mysigt, maten var god och promenaden efteråt genom odlingarna sådde tankar och idéer för framtiden och vi hade en mysig stund tillsammans. Men sällskapen runt omkring oss verkade alla känna varandra och Agnes & Mauritz med familj, som en enda stor klubb där vi inte egentligen var bjudna, som späddes på ytterligare av att värdparet knappt ens sa hej till oss. Vi gled liksom in och ut praktiskt taget obemärkt. Synd!

Fint med hängande örter på tork – lite sydfransk-italiensk lantcharm!

Nåväl, nu har inbjudan gått ut med uppmaning att bli andelsägare i årets skörd och jag kan rekommendera dig som Stockholmare att ta del.

Slutsats

Kassarna är inte för alla men är du ute efter ny spänning i köket, villig att testa nya ingredienser eller kanske utmana dina fördomar om att grönsaker är en sidoingrediens uppmuntrar jag dig att testa. Hursomhelst är värdet högre än priset man betalar och jag ger Karshamra Mat & Trädgårds grönsakskasse en stark 8/10 i betyg. I år släpper de dessutom extra andelar med anledning av minskad orderstock från restauranger som annars är en stor del av deras inkomst. Passa på!

⓼/⓾

Hemsida och mer information: Karshamra Mat & Trädgård

Personligen kommer vi inte att delta då vi nu bor på Österlen men hade vi bott kvar så lyder resonemanget: vi insåg fort att dessa kassar är precis som de färdiga kassarna från matkedjorna – ur den aspekten att de ger för lite valfrihet och är för inrutat. Ibland vill man inte ha rödbetor. Trist då när man har 4 kg man måste äta upp. Att handla direkt från bonden och egenodla får stå för grönsakerna säsongen 2020 i vårt hushåll. Leve valfriheten och mångsidigheten!
 

Via ett tips från Tove Nilsson fick jag höra om Karshamra Mat & Trädgård:s grönsakskasse. Äntligen CSA i Sverige – typ! Som grönsaksaficionados var vi tvungna att testa.

Upplägget är att man som andelsägare i skörden går in med 6000 kr, sedan kan man från midsommarveckan t.o.m. oktober hämta en stor papperskasse fylld med det som är helt i säsong, varje vecka med paus mitt i sommaren. Både gott och miljösmart! En strålande idé tyckte vi och nappade direkt efter en snabb uträkning vad vi egentligen lägger på grönsaker med sämre smak och i tråkigare skepnad. Och grönsaker blev det, så mycket grönsaker! Kostnaden visade sig vara ett väldigt bra pris för denna skörd.

Två olika veckors innehåll i kassen

Allting smakar precis så som man föreställer sig att en grönsak ska göra när man tänker på den, saknar den och inte har ätit den på ett tag, om inte bättre. Ni vet den första sparrisen eller säsongens bästa jordgubbar i mjölk fast istället för dessa självklarheter får man samma upplevelse av något så trivialt som ett salladsblad eller en purjolök. Vissa saker undrar man över hur man stått ut med i alla dessa år – ett totalt uppvaknande.

Ta till exempel färsk, blommande oregano där vi åt både blomma och blad i en tomatsås, hur kan man leva med torkad, smaklös industrioregano efter det? Eller den helt gudomliga salvian som landade på den godaste pizza bianca jag gjort, och hur det som blev över fick vackert hänga och torka i köket som en moodboard-dröm från Provence. Spetskålen så skör och somrig helt perfekt kolgrillad med miso-glace, hel ugnsbakad rotselleri med smörig tångromssås, eller all den färska löken – så gott! Ja ni förstår...

Utöver allt gott fick vi lite mycket av saker vi inte är så förtjusta i, som fänkål och för lite av vår älsklingsrot – potatisen. Tyvärr. Men sån var skörden! Och ibland blev det lite mycket som sagt. T.ex. när man gjort fänkål-äpple-curry-kombon, som för all del är bra och god, så står man sig på det ett halvår cirka, men får man ytterligare 1-2 fänkålshuvuden typ 8 gånger på en sommar vet man snart inte vart man ska ta vägen. Det blev också lite mycket gurka, även för en gurkfantast som jag. Efter 2 liter inlagd gurka känner i alla fall jag mig färdig.

Våra förbättringsförslag lyder således: Mer potatis och lök, i varje kasse, varje vecka så det blir en bra grund för olika rätter. Samma sak gäller tomater, men paketera dessa bättre för att undvika skador. Mindre av de säregna grönsakerna såsom fänkål som man lätt föräter sig på. Och slutligen, dra ner på västeråsgurkan, tror att vi åt inlagd gurka på mackan hela sommaren, en överdos helt klart.

Blommande oregano

Mangold

Lila sallat

Spetskål med miso-glace, hasselbackspotatis, portabellosvamp

Kålchips, gott på allt!

Fänkål i smör

Svartrot var en fröjd som ingen av oss ätit tidigare men helt klart hamnar på tallriken mer framöver. Denna hade vi gärna sett mer utav än bara en knippe. En annan upptäckt är grön- och svartkålschips! Så enkelt att göra själv i ugnen och sedan ha som en salt och krispig garnityr att sätta piff på vilken rätt som helst. Som korianderfrälst är korianderfrön också en välkommen överraskning, roliga och goda!

Vi valde att inte sätta veckans meny förrän vi hämtat kassen på onsdagar så först på tisdagen när det avslöjades vad innehållet skulle vara kunde vi veta vad vi skulle äta de kommande 7-8 dagarna. Lite pirrigt och stundvis svårt men hela tiden gott! Vi valde att hämta på onsdagar i Söderhallarna på Sebastien Boudets bageri och det gick riktigt smidigt varenda gång, även den gången vi gav bort vår kasse till vänner som fick hämta i vårt ställe.

Överlag var det väldigt god kvalitet på leveranserna även om den avtog lite mot slutet, men av naturliga skäl skulle jag tro. Saker och ting blev mer och mer jordigt, kletigt och i vissa fall ganska trasigt. En liten papperspåse med färggranna delikatesstomater är väl aldrig fel men inte till mycket nytta när mer än hälften är skadade, till exempel. Men jag vill inte sprida skugga över detta fina initiativ utan mer lämna en ärlig recension.

Smörgåsgurka och rödbetssallad en masse!

Skördelunch på Karshamra

Just feedback och någon typ av recension förväntade vi oss lite att få ge på sensommarens skördelunch för delägare som anordnades vid odlingen. Men detta uteblev helt, inte en enda fråga fick vi, ingen undrade om vi var nöjda eller hade några idéer inför nästa år, nada. En udda känsla! Vi dök upp, tog plats på hörnet av ett långbord, laddade varsin tallrik från buffén och njöt så länge det varade. Visst, det var mysigt, maten var god och promenaden efteråt genom odlingarna sådde tankar och idéer för framtiden och vi hade en mysig stund tillsammans. Men sällskapen runt omkring oss verkade alla känna varandra och Agnes & Mauritz med familj, som en enda stor klubb där vi inte egentligen var bjudna, som späddes på ytterligare av att värdparet knappt ens sa hej till oss. Vi gled liksom in och ut praktiskt taget obemärkt. Synd!

Fint med hängande örter på tork – lite sydfransk-italiensk lantcharm!

Nåväl, nu har inbjudan gått ut med uppmaning att bli andelsägare i årets skörd och jag kan rekommendera dig som Stockholmare att ta del.

Slutsats

Kassarna är inte för alla men är du ute efter ny spänning i köket, villig att testa nya ingredienser eller kanske utmana dina fördomar om att grönsaker är en sidoingrediens uppmuntrar jag dig att testa. Hursomhelst är värdet högre än priset man betalar och jag ger Karshamra Mat & Trädgårds grönsakskasse en stark 8/10 i betyg. I år släpper de dessutom extra andelar med anledning av minskad orderstock från restauranger som annars är en stor del av deras inkomst. Passa på!

⓼/⓾

Hemsida och mer information: Karshamra Mat & Trädgård

Personligen kommer vi inte att delta då vi nu bor på Österlen men hade vi bott kvar så lyder resonemanget: vi insåg fort att dessa kassar är precis som de färdiga kassarna från matkedjorna – ur den aspekten att de ger för lite valfrihet och är för inrutat. Ibland vill man inte ha rödbetor. Trist då när man har 4 kg man måste äta upp. Att handla direkt från bonden och egenodla får stå för grönsakerna säsongen 2020 i vårt hushåll. Leve valfriheten och mångsidigheten!