Stäng ×

Göra egna smörknivar

Det är inte så svårt som man kan tro att göra egna smörknivar. Vad som är svårt däremot, är att hitta den perfekta smörkniven som är lagom stor och ligger bra i handen, med bra “släpp” och “grepp” i det man brer och som samtidigt inte är alltför utsmyckad med onödigheter så den passar i alla bredbara sammanhang. Därför gjorde jag egna!

Jag letade på skördefester, på marknader och online. I secondhand-butiker och på Tradera. Etsy hade inget att komma med och i butikerna fanns bara trams. Så jag rotade igenom föräldrarnas lådor för att hitta en som kom nära och en eftermiddag i vintras presenterade svärfar en bit eneträ från en buske han sågat ner. Perfekt till smörknivar och doften är ju helt klart ljuvlig!

Vi började med att kapa lagom tjocka längder av träbiten på bordcirkelsågen, sedan ritade jag av smörkniven som mall rakt på träet. En halvtimme senare med sticksåg och några olika raspar och filar hade jag sju grova smörknivar i min hand. För att sedan få till den organiska, klassiska formen körde jag dem en och en på bänkslipen. Avslutningsvis gick jag över knivarna med ett fint sandpapper, torkade av med en fuktad trasa och lät sedan dem ligga och torka. Några veckor senare (mest för att jag var lat) fick de sin slutbehandling i form av linoljevax gjort på bivax och linolja. Naturligt är bäst! 

Eneträ

Eneträ uppsågat och uppmallat

Fila fila fila

Färdigfilat!

Slipat & klart, redo för sandpapper och behandling

Såhär en 6-7 månader senare av dagligt användande ångrar jag inget. Sju stycken verkar också vara den perfekta mängden för ett hushåll på 2 personer som gillar både smör och spreads på mackan och därför använder flera varje gång brödpåsen åker fram.

Jag handdiskar knivarna och undviker det allra varmaste vattnet när jag gör det. Tror genom detta att de minsann kommer vara med i många, många år. I vinter kommer jag att behandla med nytt linoljevax om det känns som att det behövs. Kan inte skada tänker jag. Och det är en härlig och snabb process så det får gärna bli en årlig rutin!

Snarlika men inte identiska. Gemensamt perfekta! Första kniven har just blivit god vän med apelsinmarmeladen..

Vill man göra samma sak utan fräsiga maskiner går det absolut men då tar det såklart längre tid än nån timme totalt och resultatet blir nog lite mer rustikt. Om du vill testa: Byt ut den stora bordcirkelsågen mot en japansåg eller enklare sticksåg och gör alla slipmoment med sandpapper, fil och rasp istället för bänkslipen! ■

Det är inte så svårt som man kan tro att göra egna smörknivar. Vad som är svårt däremot, är att hitta den perfekta smörkniven som är lagom stor och ligger bra i handen, med bra “släpp” och “grepp” i det man brer och som samtidigt inte är alltför utsmyckad med onödigheter så den passar i alla bredbara sammanhang. Därför gjorde jag egna!

Jag letade på skördefester, på marknader och online. I secondhand-butiker och på Tradera. Etsy hade inget att komma med och i butikerna fanns bara trams. Så jag rotade igenom föräldrarnas lådor för att hitta en som kom nära och en eftermiddag i vintras presenterade svärfar en bit eneträ från en buske han sågat ner. Perfekt till smörknivar och doften är ju helt klart ljuvlig!

Vi började med att kapa lagom tjocka längder av träbiten på bordcirkelsågen, sedan ritade jag av smörkniven som mall rakt på träet. En halvtimme senare med sticksåg och några olika raspar och filar hade jag sju grova smörknivar i min hand. För att sedan få till den organiska, klassiska formen körde jag dem en och en på bänkslipen. Avslutningsvis gick jag över knivarna med ett fint sandpapper, torkade av med en fuktad trasa och lät sedan dem ligga och torka. Några veckor senare (mest för att jag var lat) fick de sin slutbehandling i form av linoljevax gjort på bivax och linolja. Naturligt är bäst! 

Eneträ

Eneträ uppsågat och uppmallat

Fila fila fila

Färdigfilat!

Slipat & klart, redo för sandpapper och behandling

Såhär en 6-7 månader senare av dagligt användande ångrar jag inget. Sju stycken verkar också vara den perfekta mängden för ett hushåll på 2 personer som gillar både smör och spreads på mackan och därför använder flera varje gång brödpåsen åker fram.

Jag handdiskar knivarna och undviker det allra varmaste vattnet när jag gör det. Tror genom detta att de minsann kommer vara med i många, många år. I vinter kommer jag att behandla med nytt linoljevax om det känns som att det behövs. Kan inte skada tänker jag. Och det är en härlig och snabb process så det får gärna bli en årlig rutin!

Snarlika men inte identiska. Gemensamt perfekta! Första kniven har just blivit god vän med apelsinmarmeladen..

Vill man göra samma sak utan fräsiga maskiner går det absolut men då tar det såklart längre tid än nån timme totalt och resultatet blir nog lite mer rustikt. Om du vill testa: Byt ut den stora bordcirkelsågen mot en japansåg eller enklare sticksåg och gör alla slipmoment med sandpapper, fil och rasp istället för bänkslipen! ■

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *