Jag har varit i många kök, haft flera som mina egna och småfixat i en del av dem. Aldrig har det känts så genomtänkt och bra som vårt nuvarande kök nu gör. Och vilket projekt det blev! Häng med från första stund till färdigt, platsbyggt kök.
Både jag och Josefine har länge haft ett intresse för byggnadsvård – främst i form av moodboards, tv-program och hemnet-span. Fram tills förra året. Då hände det – vi började restaurera och renovera hemma på en riktigt seriös nivå. Först på tur blev köket. Näst på tur är matsalen och sedan får vi se!
Det är något romantiskt i att vårda sitt boende ömt, reparera, restaurera och ta hand om det för både sig själv och kommande generationer, det känns så rätt på nått vis. Annat än slit- och släng och billigast möjliga lösning för stunden.
"Begreppen restaurering och renovering har inga fastlagda definitioner inom byggvärlden. [...] För de flesta betyder renovering mindre åtgärder – upprustning eller uppsnyggning. Restaurering däremot används för seriöst genomtänkta och större åtgärder. [...] Båda orden har latinskt ursprung. Restaurering kommer från ‘att återställa’ och renovering från ‘att förnya’. "
– Anders Bodin, Arkitekt SAR/MSA, Specialist kulturarvsfrågor, SFV (PDF)
Vi valde att göra så mycket som möjligt själva men fick hjälp att bygga av våra föräldrar och el, gas och vatten drogs av behöriga personer. Många detaljer, beslag och t.ex. vasken är återbruk. Min guide för att fynda återbruk med kvalitet kommer i ett framtida inlägg.
Idéstadiet och rivning
Första tanken när vi köpte lägenheten var nog att köket behövde justeras lite för att matcha vårt intresse för matlagning, sen hände livet och två år gick. Men så plötsligt i december bestämde vi oss; Nu ska vi renovera och restaurera köket till dess forna glans, med moderna anpassningar och mer i linje med våra behov än vad 40-talets Sverige hade.
Direkt smällde Josefine ihop en moodboard och jag började googla köksleverantörer. Ganska snart insåg vi att en spånskivehistoria kändes sådär att stoppa in, och inte heller de handbyggda varianterna i riktigt trä för 300 000 lockade, men det såddes ändå en liten idé om att riktigt trä var rätt väg att gå.
Så vi fick tänka vidare några dagar. Söndag, senare samma vecka hände det sedan: jag rev det gamla skafferiet i kökshörnet. Men inte bara det! Den gamla laminatbänkskivan fick också stryka med, tillsammans med kaklet. När man ändå hade sopsäcksparty!
Vi behövde mer bänkyta hette det. Men vi hade ännu ingen genial plan utan vi bara rev och städade. Några timmar senare fanns blott ett fyrkantigt tomrum med 275 cm höjd till tak och vi saknade det redan, det underbara, rymliga, klassiska och helt fantastiska funkisskafferiet. Nu kände vi att det kanske var dags att odla fram en plan. Och i samma veva försvann vasken och äventyret med att diska i badkaret i 4 månader var ett faktum.
Vi talade med våra föräldrar, vänner och bekanta. Svärfar tyckte vi kunde bygga det själva. Jag tyckte inte det lät särskilt lätt. Men ritningar ritades. 3D-modeller skapades. Youtube finkammades och byggahus.se blev poppis i webbläsarhistoriken. Vi kikade väldigt mycket mycket på äldre funkis- och shakerkök, men också en del på nytillverkade Funkiskök, Nordiska Kök, Skandinaviska Shakerkök och deVol Kitchens. Mycket inspiration gick också att finna bland bilder från husen ritade av sedan länge döda, men ack så geniala arkitekter.
Planering
Vi kom fram till fyra viktiga byggstenar för det kommande köksbygget:
- Maximerad bänkyta och justerat flöde mellan spis-arbetsyta-vask.
- Optimerad förvaring för att kompensera för det rivna skafferiet, inklusive smarta lösningar vid "dumma hörn".
- Hålla kostnaderna nere genom att göra allt själv och genom återbruk nyttja gammal kvalitet.
- Att i största möjliga mån matcha det som var kvar av köket i form av genomtänkt funktionalitet och som en visuell homage till 40-talets funkiskök använda en måttanpassad konstruktion.
Vi gick från att ha ett dumt hörn där man på samma plats stod framför vasken, spisen och den lilla bänkyta som fanns via en U-formation med vasken framför fönstret till slutligen landa i två avlånga bänkar med fri golvyta fram till fönstret och det vackra elementet, med spisen flyttad.
På ena sidan en arbetsbänk för prepp, bak och vetenskap samt disk/skölj och på väggen en kaffe & te-station. På andra sidan tillagning med sin egna avställningsyta, plåtförvaring och ventilation både i form av kolfilterfläkt och den tidigare tilluftsluckan som kylt skafferiet i ytterväggen. Vi hade sedan tidigare bytt den gamla kylen till en pampig tysk pjäs på majestätiska 201 cm och behövde därför göra plats i bredd och höjd samt bygga ett nytt överskåp för detta utöver de andra nya delarna av köket.
Vi valde att istället för hyllplan göra stora lådor som går att dra ut hela vägen, inklusive dämpade skenor som tål 40 kg belastning. Detta för att slippa problemet med den udda mjölsorten som alltid lyckas stå längst in. Särskilt viktigt med tanke på de djupa stommarna.
Rent visuellt jobbade vi efter ledorden: Japanskt spa, fransk bistro, skandinavisk funktionalism, brunt, rotting, shaker, citron, fläder, kasta allt & spara silvret. Jag tycker ändå att vi höll oss ganska bra till detta.
Bygga eget kök
På juldagen började vi bygga efter ett planeringsmöte i svärfars snickeri och en släplast från Bauhaus. Att lajva både ingenjör, snickare och inredningsarkitekt kändes i början lätt men under byggets gång och med nyårsafton analkandes kände jag att detta bygget blir nog mer omfattande än både jag och svärfar föreställt oss. Bauhaus besöktes igen. Och igen... och igen; vi åkte till Bauhaus nästan varje dag. Det uppdaterades ritningar och byggdes modeller. Ritades och skrev på virket. Tunnades ut, sågades av, provborrades, testskruvades, vändes och vreds. Nyårsafton kom och vi spenderade stora delar av aftonen i snickeriet, firade tolvslaget och dagen efter sågs vi nere i snickeriet igen.
Granvirket vi valt betedde sig inte helt pålitligt i det lätt fuktiga och kalla snickeriet i vinterkylan men störst problem hade vi med de lådskenor vi köpt. Just dessa lådskenor var de finaste och bästa Bauhaus kunde erbjuda, men i efterhand tycker jag att vi kanske borde gjort mer research på detta område då det visat sig att mest käppar i hjulen och oerhörd frustration härstammat från just dessa jäkla skenor. Det var också skenornas fel att köket fick läggas på is några veckor och sedan byggas vidare på i slutet av januari vid ett återbesök och sedan på egen hand av svärfar. Likaså luckorna som var ett riktigt finlir att på distans via videosamtal matcha med de gamla luckorna i köket.
Platsbygga kök
I slutet av februari kom svärfar med de färdiga köksmodulerna och en vecka senare började vi platsbygga socklarna. Vi valde att behålla det gamla linoleumgolvet men väggarnas strukturtapet hade jag i väntan på köket bredspacklat bra mycket rakare och jämnare än de var förut. Ändå var golv och väggar varken i våg eller lod till 100% så en del anpassning fick göras. Men är det platsbyggt så är det! Socklarna gjordes i MDF som vi hade målat i förväg för att vara behandlade mot spill från golvet. Dessa figursågades kring gasledningar och elinstallationer och fästes sedan i golvet.
Sedan ställde vi de färdiga köksstommarna ovanpå och fäste dem i väggar och ner i socklarna. Självklart helt i våg och lod enligt modern byggnadsstandard. Interiören av skåpen samt lådorna vitoljades för att stå emot smuts och fläckar bättre och ändå framhäva det vackra virket.
Välja bänkskiva
Den absolut dyraste delen av köket visste vi redan innan skulle bli bänkskivan och jag skäms nästan för att medge det men bänkskivans pris överstiger kostnaden för allt annat i köksbygget.
Först var vi inne på att gjuta en bänkskiva i betong – billigt, snyggt och kul att göra själv. Men inte så tidsenligt och dessutom risk för sprickor. Kanske inte känns så funktionellt och genomtänkt, tänkte vi. Vi lutade därför mer mot marmor men att behöva vara rädd om en yta man ska använda hela dagarna kändes kontraproduktivt. Vi funderade vidare och åkte och tittade på kompositmaterial från Caesarstone och dess konkurrenter men dessa skivor kändes alldeles för "döda". Så slutligen landade vi hos House of Design och föll direkt för terrazzo. Terrazzo som haft en uppsving på senare år, som återfinns i var och varannat trapphus, på tågstationer och flygplatsgolv, i kommunhus och på vårdcentraler, ja terrazzo verkar ju hållbart!
House of Design har dessutom en serie terrazzobänkskivor som är gjutna med pigmenterad harts och därför något mer hållbara än en reguljär dito gjuten i cement. Valet var enkelt och Verona Collection blev det. Exakt modell blev varianten Botticino som med en lätt beige nyans med många stora bitar marmor i den största tjockleken känns oerhört exklusiv.
Att välja ett färgglatt kök
Ganska tidigt visste vi att vi ville måla köket med linoljefärg. Vi gillar penseldrag och naturliga grejer. Så varför inte skippa plasten och kemikalierna även vid färgsättningen?! Sagt och gjort.
Svensktillverkade svinborstpenslar från Gnesta. Färg, såpa och olja från Genarp gjort på skånska linblommor. Massvis av burkar, tillbehör, linoljespackel, spacklar och grejer. Det blev ju en del saker om man säger så. Men kul! Och framförallt så fina verktyg och prylar kan man inte annat än njuta av att nyttja.
Gömda delar bland rivningsmassorna vittnar om en ljusgul originalfärgsättning
Den skarpögde har redan noterat färgvalet: Ljusgult. Vi bestämde oss för att måla tak, väggar, både de nya och gamla stommarna, luckor, lister och socklar i 50% Ottosson 6A-Joles ljugul blandat med 50% Ottosson Vit Titan-Zink. Idéen till ljusgult fick vi från dolda delar av det kasserade skafferiet som vittnade om en ursprunglig färgsättning i just ljusgult. Och utan vidare efterforskning visade det sig att just 50/50-blandningen av dessa två linoljefärger är mycket likt den färg som köket en gång hade på 40-talet. Komplett lycka! Och därmed var jag såld på ett gult kök, ett väldigt gult kök. Vilken tur att vi inte målade allt ljusgrått som jag först tyckte. Tack för att du tjatade på mig Josefine!
Lite olika steg i den flera veckor långa målningsprocessen
Den gamla delen av köket skrapades fri från lös färg och spacklades med linoljespackel där de föregående handtagen suttit, förstärktes för att hålla upp tyngden av det nya överskåpet ovanför kylen och penselmålades sedan.
Hör och häpna: sedan rollermålade vi både tak och väggar, trots att det "inte går". Men det går. Vi målartvättade det tidigare målade taket, sedan 2 lager outspädd färg. Väggarna grundades och fick sedan 3 lager outspädd färg. Det blev ett himla målande men resultatet talar för sig själv. En värd investering av tid (mestadels torktider) och pengar (färgen är dryg så jämfört med modern färg blev det ändå billigare) dessutom matchar färgen både bänkskivan och kaklet otroligt bra!
Finlir och slutpill
Från idé till användbart kök tog det cirka fem månader av kvällar, helger och semestrar. Vi fick mycket hjälp av våra föräldrar, elektriker, gasgänget och rörmokaren. Resten gjorde vi helt själva. Och det känns så givande att ha gjort detta, och upptäcka att man tydligen är händig! Jag är stolt! Josefine är stolt! Alla är stolta. Och vi är nöjda.
Nu kvarstår bara att passa lite kvartslister, fixa till nån liten skada, välja och måla färg på dörr- och fönsterfoder (vilket hänger lite på vad vi ska göra inne i matsalen, men det blir ett senare inlägg) och lägga färgad mjukfog ovanpå kaklet mot vägg, finlir helt enkelt!
Och just det! Vi ska ju måla elementet mörkbrunt också!
Kaklet är satt i korsförband helt på frihand utan kakelkryss för så tighta och tidsenliga fogar som möjligt. En perfekt övning i ögonmått och koncentration!
Lagom till min 30-årsfest för några veckor flyttade vi in allt i skåp och lådor, staplade skafferivaror och började använda köket. En välkommen premiär efter 4 månader med badkarsdiskning och porslin riskfyllt staplat som torn i sov- och vardagsrum. Taggade som vi var (och tydligen inte tillräckligt stressade inför festen) passade vi också på att skrapa ner 80 år av tapeter från matsalsväggarna.
Senare i sommar ska vi rita upp och beställa en rostfri bänkskiva till hörnet som ska gå att öppna uppåt för att gömma plåtar och större skärbrädor – en av många smarta lösningar. Tillsvidare har jag monterat en linoljebehandlad bit granvirke som bänkskiva på denna plats.
Slutlig kostnad, alla detaljer, leverantörer och val inklusive en extraordinär bildkavalkad kommer i ett framtida inlägg. ■
Jag har varit i många kök, haft flera som mina egna och småfixat i en del av dem. Aldrig har det känts så genomtänkt och bra som vårt nuvarande kök nu gör. Och vilket projekt det blev! Häng med från första stund till färdigt, platsbyggt kök.
Både jag och Josefine har länge haft ett intresse för byggnadsvård – främst i form av moodboards, tv-program och hemnet-span. Fram tills förra året. Då hände det – vi började restaurera och renovera hemma på en riktigt seriös nivå. Först på tur blev köket. Näst på tur är matsalen och sedan får vi se!
Det är något romantiskt i att vårda sitt boende ömt, reparera, restaurera och ta hand om det för både sig själv och kommande generationer, det känns så rätt på nått vis. Annat än slit- och släng och billigast möjliga lösning för stunden.
"Begreppen restaurering och renovering har inga fastlagda definitioner inom byggvärlden. [...] För de flesta betyder renovering mindre åtgärder – upprustning eller uppsnyggning. Restaurering däremot används för seriöst genomtänkta och större åtgärder. [...] Båda orden har latinskt ursprung. Restaurering kommer från ‘att återställa’ och renovering från ‘att förnya’. "
– Anders Bodin, Arkitekt SAR/MSA, Specialist kulturarvsfrågor, SFV (PDF)
Vi valde att göra så mycket som möjligt själva men fick hjälp att bygga av våra föräldrar och el, gas och vatten drogs av behöriga personer. Många detaljer, beslag och t.ex. vasken är återbruk. Min guide för att fynda återbruk med kvalitet kommer i ett framtida inlägg.
Idéstadiet och rivning
Första tanken när vi köpte lägenheten var nog att köket behövde justeras lite för att matcha vårt intresse för matlagning, sen hände livet och två år gick. Men så plötsligt i december bestämde vi oss; Nu ska vi renovera och restaurera köket till dess forna glans, med moderna anpassningar och mer i linje med våra behov än vad 40-talets Sverige hade.
Direkt smällde Josefine ihop en moodboard och jag började googla köksleverantörer. Ganska snart insåg vi att en spånskivehistoria kändes sådär att stoppa in, och inte heller de handbyggda varianterna i riktigt trä för 300 000 lockade, men det såddes ändå en liten idé om att riktigt trä var rätt väg att gå.
Så vi fick tänka vidare några dagar. Söndag, senare samma vecka hände det sedan: jag rev det gamla skafferiet i kökshörnet. Men inte bara det! Den gamla laminatbänkskivan fick också stryka med, tillsammans med kaklet. När man ändå hade sopsäcksparty!
Vi behövde mer bänkyta hette det. Men vi hade ännu ingen genial plan utan vi bara rev och städade. Några timmar senare fanns blott ett fyrkantigt tomrum med 275 cm höjd till tak och vi saknade det redan, det underbara, rymliga, klassiska och helt fantastiska funkisskafferiet. Nu kände vi att det kanske var dags att odla fram en plan. Och i samma veva försvann vasken och äventyret med att diska i badkaret i 4 månader var ett faktum.
Vi talade med våra föräldrar, vänner och bekanta. Svärfar tyckte vi kunde bygga det själva. Jag tyckte inte det lät särskilt lätt. Men ritningar ritades. 3D-modeller skapades. Youtube finkammades och byggahus.se blev poppis i webbläsarhistoriken. Vi kikade väldigt mycket mycket på äldre funkis- och shakerkök, men också en del på nytillverkade Funkiskök, Nordiska Kök, Skandinaviska Shakerkök och deVol Kitchens. Mycket inspiration gick också att finna bland bilder från husen ritade av sedan länge döda, men ack så geniala arkitekter.
Planering
Vi kom fram till fyra viktiga byggstenar för det kommande köksbygget:
- Maximerad bänkyta och justerat flöde mellan spis-arbetsyta-vask.
- Optimerad förvaring för att kompensera för det rivna skafferiet, inklusive smarta lösningar vid "dumma hörn".
- Hålla kostnaderna nere genom att göra allt själv och genom återbruk nyttja gammal kvalitet.
- Att i största möjliga mån matcha det som var kvar av köket i form av genomtänkt funktionalitet och som en visuell homage till 40-talets funkiskök använda en måttanpassad konstruktion.
Vi gick från att ha ett dumt hörn där man på samma plats stod framför vasken, spisen och den lilla bänkyta som fanns via en U-formation med vasken framför fönstret till slutligen landa i två avlånga bänkar med fri golvyta fram till fönstret och det vackra elementet, med spisen flyttad.
På ena sidan en arbetsbänk för prepp, bak och vetenskap samt disk/skölj och på väggen en kaffe & te-station. På andra sidan tillagning med sin egna avställningsyta, plåtförvaring och ventilation både i form av kolfilterfläkt och den tidigare tilluftsluckan som kylt skafferiet i ytterväggen. Vi hade sedan tidigare bytt den gamla kylen till en pampig tysk pjäs på majestätiska 201 cm och behövde därför göra plats i bredd och höjd samt bygga ett nytt överskåp för detta utöver de andra nya delarna av köket.
Vi valde att istället för hyllplan göra stora lådor som går att dra ut hela vägen, inklusive dämpade skenor som tål 40 kg belastning. Detta för att slippa problemet med den udda mjölsorten som alltid lyckas stå längst in. Särskilt viktigt med tanke på de djupa stommarna.
Rent visuellt jobbade vi efter ledorden: Japanskt spa, fransk bistro, skandinavisk funktionalism, brunt, rotting, shaker, citron, fläder, kasta allt & spara silvret. Jag tycker ändå att vi höll oss ganska bra till detta.
Bygga eget kök
På juldagen började vi bygga efter ett planeringsmöte i svärfars snickeri och en släplast från Bauhaus. Att lajva både ingenjör, snickare och inredningsarkitekt kändes i början lätt men under byggets gång och med nyårsafton analkandes kände jag att detta bygget blir nog mer omfattande än både jag och svärfar föreställt oss. Bauhaus besöktes igen. Och igen... och igen; vi åkte till Bauhaus nästan varje dag. Det uppdaterades ritningar och byggdes modeller. Ritades och skrev på virket. Tunnades ut, sågades av, provborrades, testskruvades, vändes och vreds. Nyårsafton kom och vi spenderade stora delar av aftonen i snickeriet, firade tolvslaget och dagen efter sågs vi nere i snickeriet igen.
Granvirket vi valt betedde sig inte helt pålitligt i det lätt fuktiga och kalla snickeriet i vinterkylan men störst problem hade vi med de lådskenor vi köpt. Just dessa lådskenor var de finaste och bästa Bauhaus kunde erbjuda, men i efterhand tycker jag att vi kanske borde gjort mer research på detta område då det visat sig att mest käppar i hjulen och oerhörd frustration härstammat från just dessa jäkla skenor. Det var också skenornas fel att köket fick läggas på is några veckor och sedan byggas vidare på i slutet av januari vid ett återbesök och sedan på egen hand av svärfar. Likaså luckorna som var ett riktigt finlir att på distans via videosamtal matcha med de gamla luckorna i köket.
Platsbygga kök
I slutet av februari kom svärfar med de färdiga köksmodulerna och en vecka senare började vi platsbygga socklarna. Vi valde att behålla det gamla linoleumgolvet men väggarnas strukturtapet hade jag i väntan på köket bredspacklat bra mycket rakare och jämnare än de var förut. Ändå var golv och väggar varken i våg eller lod till 100% så en del anpassning fick göras. Men är det platsbyggt så är det! Socklarna gjordes i MDF som vi hade målat i förväg för att vara behandlade mot spill från golvet. Dessa figursågades kring gasledningar och elinstallationer och fästes sedan i golvet.
Sedan ställde vi de färdiga köksstommarna ovanpå och fäste dem i väggar och ner i socklarna. Självklart helt i våg och lod enligt modern byggnadsstandard. Interiören av skåpen samt lådorna vitoljades för att stå emot smuts och fläckar bättre och ändå framhäva det vackra virket.
Välja bänkskiva
Den absolut dyraste delen av köket visste vi redan innan skulle bli bänkskivan och jag skäms nästan för att medge det men bänkskivans pris överstiger kostnaden för allt annat i köksbygget.
Först var vi inne på att gjuta en bänkskiva i betong – billigt, snyggt och kul att göra själv. Men inte så tidsenligt och dessutom risk för sprickor. Kanske inte känns så funktionellt och genomtänkt, tänkte vi. Vi lutade därför mer mot marmor men att behöva vara rädd om en yta man ska använda hela dagarna kändes kontraproduktivt. Vi funderade vidare och åkte och tittade på kompositmaterial från Caesarstone och dess konkurrenter men dessa skivor kändes alldeles för "döda". Så slutligen landade vi hos House of Design och föll direkt för terrazzo. Terrazzo som haft en uppsving på senare år, som återfinns i var och varannat trapphus, på tågstationer och flygplatsgolv, i kommunhus och på vårdcentraler, ja terrazzo verkar ju hållbart!
House of Design har dessutom en serie terrazzobänkskivor som är gjutna med pigmenterad harts och därför något mer hållbara än en reguljär dito gjuten i cement. Valet var enkelt och Verona Collection blev det. Exakt modell blev varianten Botticino som med en lätt beige nyans med många stora bitar marmor i den största tjockleken känns oerhört exklusiv.
Att välja ett färgglatt kök
Ganska tidigt visste vi att vi ville måla köket med linoljefärg. Vi gillar penseldrag och naturliga grejer. Så varför inte skippa plasten och kemikalierna även vid färgsättningen?! Sagt och gjort.
Svensktillverkade svinborstpenslar från Gnesta. Färg, såpa och olja från Genarp gjort på skånska linblommor. Massvis av burkar, tillbehör, linoljespackel, spacklar och grejer. Det blev ju en del saker om man säger så. Men kul! Och framförallt så fina verktyg och prylar kan man inte annat än njuta av att nyttja.
Gömda delar bland rivningsmassorna vittnar om en ljusgul originalfärgsättning
Den skarpögde har redan noterat färgvalet: Ljusgult. Vi bestämde oss för att måla tak, väggar, både de nya och gamla stommarna, luckor, lister och socklar i 50% Ottosson 6A-Joles ljugul blandat med 50% Ottosson Vit Titan-Zink. Idéen till ljusgult fick vi från dolda delar av det kasserade skafferiet som vittnade om en ursprunglig färgsättning i just ljusgult. Och utan vidare efterforskning visade det sig att just 50/50-blandningen av dessa två linoljefärger är mycket likt den färg som köket en gång hade på 40-talet. Komplett lycka! Och därmed var jag såld på ett gult kök, ett väldigt gult kök. Vilken tur att vi inte målade allt ljusgrått som jag först tyckte. Tack för att du tjatade på mig Josefine!
Lite olika steg i den flera veckor långa målningsprocessen
Den gamla delen av köket skrapades fri från lös färg och spacklades med linoljespackel där de föregående handtagen suttit, förstärktes för att hålla upp tyngden av det nya överskåpet ovanför kylen och penselmålades sedan.
Hör och häpna: sedan rollermålade vi både tak och väggar, trots att det "inte går". Men det går. Vi målartvättade det tidigare målade taket, sedan 2 lager outspädd färg. Väggarna grundades och fick sedan 3 lager outspädd färg. Det blev ett himla målande men resultatet talar för sig själv. En värd investering av tid (mestadels torktider) och pengar (färgen är dryg så jämfört med modern färg blev det ändå billigare) dessutom matchar färgen både bänkskivan och kaklet otroligt bra!
Finlir och slutpill
Från idé till användbart kök tog det cirka fem månader av kvällar, helger och semestrar. Vi fick mycket hjälp av våra föräldrar, elektriker, gasgänget och rörmokaren. Resten gjorde vi helt själva. Och det känns så givande att ha gjort detta, och upptäcka att man tydligen är händig! Jag är stolt! Josefine är stolt! Alla är stolta. Och vi är nöjda.
Nu kvarstår bara att passa lite kvartslister, fixa till nån liten skada, välja och måla färg på dörr- och fönsterfoder (vilket hänger lite på vad vi ska göra inne i matsalen, men det blir ett senare inlägg) och lägga färgad mjukfog ovanpå kaklet mot vägg, finlir helt enkelt!
Och just det! Vi ska ju måla elementet mörkbrunt också!
Kaklet är satt i korsförband helt på frihand utan kakelkryss för så tighta och tidsenliga fogar som möjligt. En perfekt övning i ögonmått och koncentration!
Lagom till min 30-årsfest för några veckor flyttade vi in allt i skåp och lådor, staplade skafferivaror och började använda köket. En välkommen premiär efter 4 månader med badkarsdiskning och porslin riskfyllt staplat som torn i sov- och vardagsrum. Taggade som vi var (och tydligen inte tillräckligt stressade inför festen) passade vi också på att skrapa ner 80 år av tapeter från matsalsväggarna.
Senare i sommar ska vi rita upp och beställa en rostfri bänkskiva till hörnet som ska gå att öppna uppåt för att gömma plåtar och större skärbrädor – en av många smarta lösningar. Tillsvidare har jag monterat en linoljebehandlad bit granvirke som bänkskiva på denna plats.
Slutlig kostnad, alla detaljer, leverantörer och val inklusive en extraordinär bildkavalkad kommer i ett framtida inlägg. ■
Hejsan Benjamin och tack för en fin blogg. Vi köpte en likadan vask second hand Pozzi Ginori Ruscello ?
Vore tacksam om du kunde kontakta mig för några frågor kring detta och köksbygge .
Med vänliga hälsningar Maarika