Via ett tips från Tove Nilsson fick jag höra om Karshamra Mat & Trädgård:s grönsakskasse. Äntligen CSA i Sverige – typ! Som grönsaksaficionados var vi tvungna att testa.

Upplägget är att man som andelsägare i skörden går in med 6000 kr, sedan kan man från midsommarveckan t.o.m. oktober hämta en stor papperskasse fylld med det som är helt i säsong, varje vecka med paus mitt i sommaren. Både gott och miljösmart! En strålande idé tyckte vi och nappade direkt efter en snabb uträkning vad vi egentligen lägger på grönsaker med sämre smak och i tråkigare skepnad. Och grönsaker blev det, så mycket grönsaker! Kostnaden visade sig vara ett väldigt bra pris för denna skörd.

Allting smakar precis så som man föreställer sig att en grönsak ska göra när man tänker på den, saknar den och inte har ätit den på ett tag, om inte bättre. Ni vet den första sparrisen eller säsongens bästa jordgubbar i mjölk fast istället för dessa självklarheter får man samma upplevelse av något så trivialt som ett salladsblad eller en purjolök. Vissa saker undrar man över hur man stått ut med i alla dessa år – ett totalt uppvaknande.

Ta till exempel färsk, blommande oregano där vi åt både blomma och blad i en tomatsås, hur kan man leva med torkad, smaklös industrioregano efter det? Eller den helt gudomliga salvian som landade på den godaste pizza bianca jag gjort, och hur det som blev över fick vackert hänga och torka i köket som en moodboard-dröm från Provence. Spetskålen så skör och somrig helt perfekt kolgrillad med miso-glace, hel ugnsbakad rotselleri med smörig tångromssås, eller all den färska löken – så gott! Ja ni förstår...

Utöver allt gott fick vi lite mycket av saker vi inte är så förtjusta i, som fänkål och för lite av vår älsklingsrot – potatisen. Tyvärr. Men sån var skörden! Och ibland blev det lite mycket som sagt. T.ex. när man gjort fänkål-äpple-curry-kombon, som för all del är bra och god, så står man sig på det ett halvår cirka, men får man ytterligare 1-2 fänkålshuvuden typ 8 gånger på en sommar vet man snart inte vart man ska ta vägen. Det blev också lite mycket gurka, även för en gurkfantast som jag. Efter 2 liter inlagd gurka känner i alla fall jag mig färdig.

Våra förbättringsförslag lyder således: Mer potatis och lök, i varje kasse, varje vecka så det blir en bra grund för olika rätter. Samma sak gäller tomater, men paketera dessa bättre för att undvika skador. Mindre av de säregna grönsakerna såsom fänkål som man lätt föräter sig på. Och slutligen, dra ner på västeråsgurkan, tror att vi åt inlagd gurka på mackan hela sommaren, en överdos helt klart.

Svartrot var en fröjd som ingen av oss ätit tidigare men helt klart hamnar på tallriken mer framöver. Denna hade vi gärna sett mer utav än bara en knippe. En annan upptäckt är grön- och svartkålschips! Så enkelt att göra själv i ugnen och sedan ha som en salt och krispig garnityr att sätta piff på vilken rätt som helst. Som korianderfrälst är korianderfrön också en välkommen överraskning, roliga och goda!

Vi valde att inte sätta veckans meny förrän vi hämtat kassen på onsdagar så först på tisdagen när det avslöjades vad innehållet skulle vara kunde vi veta vad vi skulle äta de kommande 7-8 dagarna. Lite pirrigt och stundvis svårt men hela tiden gott! Vi valde att hämta på onsdagar i Söderhallarna på Sebastien Boudets bageri och det gick riktigt smidigt varenda gång, även den gången vi gav bort vår kasse till vänner som fick hämta i vårt ställe.

Överlag var det väldigt god kvalitet på leveranserna även om den avtog lite mot slutet, men av naturliga skäl skulle jag tro. Saker och ting blev mer och mer jordigt, kletigt och i vissa fall ganska trasigt. En liten papperspåse med färggranna delikatesstomater är väl aldrig fel men inte till mycket nytta när mer än hälften är skadade, till exempel. Men jag vill inte sprida skugga över detta fina initiativ utan mer lämna en ärlig recension.

Just feedback och någon typ av recension förväntade vi oss lite att få ge på sensommarens skördelunch för delägare som anordnades vid odlingen. Men detta uteblev helt, inte en enda fråga fick vi, ingen undrade om vi var nöjda eller hade några idéer inför nästa år, nada. En udda känsla! Vi dök upp, tog plats på hörnet av ett långbord, laddade varsin tallrik från buffén och njöt så länge det varade. Visst, det var mysigt, maten var god och promenaden efteråt genom odlingarna sådde tankar och idéer för framtiden och vi hade en mysig stund tillsammans. Men sällskapen runt omkring oss verkade alla känna varandra och Agnes & Mauritz med familj, som en enda stor klubb där vi inte egentligen var bjudna, som späddes på ytterligare av att värdparet knappt ens sa hej till oss. Vi gled liksom in och ut praktiskt taget obemärkt. Synd!

Nåväl, nu har inbjudan gått ut med uppmaning att bli andelsägare i årets skörd och jag kan rekommendera dig som Stockholmare att ta del.

Bornholmska Kalas och malmöitiska Mygel har saker i görningen och jag känner en diffus lust att vara med.

Först hittade jag Mygel Aktiebolag där blotta företagsnamnet skvallrar om att det är något extrakurrikulärt påhitt. De verkar ha kommit över en härligt teglad och patinerad industrilokal i Malmös frihamn och nånting däri bubblar. Det känns matrelaterat och experimentellt. I alla fall när jag skriver detta första utkast.

Vid senare efterforskning visar det sig: det är högst matrelaterat. Själva definierar de verksamheten som mat / stadsodling / experiment och från det material som finns att se och det man sett på stories i somras så är jag ytterst imponerad och inspirerad.

Många gånger har jag tänkt tanken om hur bra Saltimporten Canteen ute i Malmös frihamn är. Där de regelbundet och med kontinuerligt hög nivå serverar lunch till bra pris i kajnära industrilokal. Att cykla ut dit får det att vattnas i munnen varenda gång för man vet att man kommer cykla vidare med massa njut i magen.

Också nu Mygel. Matexperiment i industrilokal. Stadsodling. Lite hemligt. Det känns väldigt 2020/future. Är det catering? Kommer de öppna svartrestaurang? Är jag bjuden? Oavsett är jag intresserad. Mygel: hör av er!

Sedan upptäcke jag Kalas. I somras när vi seglade till Bornholm fick vi på grund av full hamn i Sandvig istället lägga till i Tejn. En hamn som vid första anblick kändes ganska tam. Tejn hamn är späckad av kvarlevor från gammal fiskeindustri med några tappra kämpar kvar med sina söta små fiskebåtar. Så mycket mer finns inte. Utom ett riktigt najs klippbad och ett bryggeri som är stängt varje gång man vill ta en öl.

Men längst ut i inloppet ligger Isværket i Tejn. Eller före detta Isverk kanske man ska säga. För en snabb check på Instagram skvallrar om ännu en industrilokal på kajnära läge där det bubblar.

Här har man börjat riva och sanera och Kalas i Sandvig ska öppna nytt. Ser man till deras befintliga ställe i Sandvig och hur himla najs de fått till det där så kan man ju inte annat än sätta Tejn på sin att-kolla-in-lista nästa gång man är på Bornholm. I Sandvig kör de bra vin, frallor, kakor och gräddglass med fantastisk utsikt, man kan sitta på klipporna eller innanför den helt öppningsbara fasaden och spana in panoramat över Östersjön. Tror det blir likadant i Tejn fast mer betong. Mycket spännande och jag följer arbetet med örnblick.

Säkert finns det fler ruffiga lokaler där man börjat servera eller tänker servera och experimentera med mat. I Köpenhamn härjar ju både Mikkeller med Baghaven och Noma med sitt Fermentation Lab i stadens utkanter och skapar framtidens mat och dryck genom olika typer av fermentering och med stor experimentlusta.

Med denna lilla spaning vill jag väl mest få det på pränt att jag nu reviderat min fiktionella 5-årsplan att inkludera nått experiment relaterat till mat i en icke-konventionell lokal. Så får vi se vart detta leder... ■