Elva dagar in i maj blev jag då slutligen 30 år fyllda. Ett tillfälle då livet vänder, blir sammalika eller officiellt gör en vuxen? För säkerhets skull valde jag att fira dagen på en ny plats för att maximera känslan av att ett nytt årtionde påbörjats.
Finland och närmre bestämt Helsinki blev det solklara valet efter noggrant avvägande. Som hängiven Aalto-fanatiker och funkisfetischist hade dagen äntligen kommit – jag skulle få bekanta mig med favoritstaden jag aldrig besökt.
Det perfekta boendet hann försvinna framför ögonen på mig innan Josefine hunnit godkänna så vi fick ta ett annat. Men tur var det för sedan visade det sig ligga långt mycket bättre till än det förstnämnda. Kallio – eller Berghäll som det också heter i den tvespråkiga staden, hipsterns tillhåll och området där "allt fett finns" var mest bostäder. Trist. Mycket gång och lite valuta för stegen. Vi båda kände att vi i efterhand valt rätt stadsdel när vi bokade vår våning i 20-talhuset precis i början av Töölö.
Dit hem och därifrån kom man med pålitlig spårvagn snabbt förbi Lasipalatsi och i alla tänkbara riktningar mot de punkter jag omsorgsfullt klottrat ner som att göra-lista, ett par snabba petningar på telefonen så hade man biljett och fick åka med varhelst man ville. Nog om infrastruktur, resans fundamentala mål var att äta gott, roa oss med överdos av böjträ och hitta den bästa second hand-affären (spoiler: Japp, den finns).
Fredag 10 maj
Midnatt råder och jag har precis kommit hem från en jobbresa. Packar ur jobbgrejer som 29-åring och fyller sedan ryggsäcken med saker och ting som osar 30-åring. Jag tror jag hann bli 30 innan jag somnar, men det var inget jag reflekterade över i stunden. Troligen var jag redan sur över den korta sömn som hägrade innan vi tidigt behövde väckas av helvetetes ringklockor i samklang för att hinna med flyget.
Lördag 11 maj
Uppe med tuppen, 30 år och pigg som en nötlärka, åtminstone på insidan, för utsidan ser mest ut som 60 och vill återgå till kudden. Jag vill gå mitt i gatan till tunnelbanan föra att fira men Josefine drar i mig.
Väl på Arlanda försöker vi hitta champagne eller i alla fall en bar. Det verkar som att vår terminal har dåligt festfokus då allt de kan erbjuda är varm Moët på kvartsflaska för över 200 spänn – vi hoppar.
En ytterst oproblematisk och stressfri timme-två senare är vi mitt i centrala Helsinki med 5 timmar att döda innan vi får nycklarna till lägenheten. Prio ett: ta mig till böjträ. Men först, varför tog vi inte med något paraply? Köper ett paraply. Sedan rask promenad till Artek 2nd Cycle ①.
Artek 2nd Cycle – En fantastisk butik för böjträkonnässörer som oss
De jobbar enligt konceptet att återköpa gamla Artek-klenoder från diverse platser, ge dem kärlek och sedan låta dem påbörja en andra livscykel. Hela grejen säger så mycket om den kvalitet man får om man köper deras saker och hållbarhetaspekten i att centralt och på ett lättillgängligt sätt erbjuda möbler i för-älskat utförande till en bred massa gör mig så glad – men, tyvärr lite för höga priser för att fynda.
Här hade jag fuskat lite och i förhand kollat prisnivån på deras räddade möbler så därför gick vi inte dit för att handla. Men absolut en destination för framtiden. Man kan för samma pris som en ny få en snyggt sliten vintage Stool 60, ett vinnande koncept i min mening. Men vill du ha en riktigt gammal och i superskick kostar de uppemot 2x av en ny, närmre 400€. Oavsett hade vi ändå bara ryggsäckar så även en pall hade blivit för stor.
Grönt te hos Thehoune.
Estetiskt tilltalande utbudshylla!
Efter den långa njutelsen smiter vi vidare bort till Thehoune ② för att häva i oss lite grönt te och sedan går vi och handlar i mataffären. Man måste gå i alla gångar såklart och vi plockar på oss diverse pålägg (bra veganskt utbud Fazer!), Karhu-öl och chips för att sedan hämta ut nycklarna till Lägenheten ④. Det är en fin lägenhet, topprenoverad och fräsch men även om den inte riktigt är vår stil så är den så mycket mysigare än ett hotell och konstigt nog helt utan spår från familjen Aalto.
Nu börjar laddningen inför kvällen: Öl, chips och sedan powernap på det. Vi vaknar till ösregn och mörker men spårvagnen som tar oss nästan hela vägen till restaurangen där vi bokat bord blir räddningen. Restaurang Spis ③, som är det enda av premiumkaraktär som gick att boka en vecka innan födelsedagen en lördag kväll – ja, vi hade helt glömt bort att boka bord till födelsedagsmiddagen... men det visade sig vara tur i oturen för vilken upplevelse det blev! Och äntligen skulle jag få champagne.
I förhand har vi bestämt oss för att ta den lilla menyn och kanske 1-2 glas vin för att hålla budgeten, men något flyger i mig när kyparen placerat oss och frågan kommer. Det blir stora menyn och vinpaket för hela slanten. Trots att vi är trötta och sega och har valt den sena 20.30-sittningen.
Sex rätter står det på menyn men hur jag än räknar blir det elva rätter. Och sedan ett vin till varje. Ja ni kan ju tänka er hur mätt man blir. Allt är mer eller mindre gott, i säsong och vällagat, vackert presenterat och kreativt men samtliga viner lite udda. Och det kan jag gilla, absolut. Jag beställer oftast in sommelierens udda favorit som inte står på listan eller frågar efter något särskilt som ytterst tillfälligt råkar finnas på flaska. Men så många udda viner på raken blir lite mycket. Däremot är de väldigt bra matchade med varje rätt trots att vi äter helvegetariskt och bordsgrannarna håller sig till traditionellt. Att sedan samtliga drycker serveras i Riedel-glas är inte annat än fröjd.
Stämningen och rumskänslan på den lilla restaurangen där alla får maten i samma våg gör att sällskapen blir lite som ett och man ger uppmuntrande blickar och kommentarer kors och tvärs när vi unisont tar oss igenom rätt efter rätt, frågar om viner och ingredienser, som om vi alla är här för att prova oss igenom menyn tillsammans istället för separata sällskap, väldigt härlig och exklusiv känsla.
Från mina imaginära anteckningar får jag en del nya favoriter och har numera upptäckt halvsöt Jura-Gamay som trevlig kompanjon både på frihand och till rödbeta.
Söndag 12 maj
Dagen A. Aalto-dagen. Böjträfest. Dagen med svart polotröja. Jag valde söndagen för dessa upplevelser för att kunna vara rejält utvilad. Och det är tur! Många intryck, idéer, tankar, känslor och beslut tas på tu man hand och tillsammans med Josefine när vi svansar omkring efter guiden både hemma hos familjen Aalto och i deras studio.
Obligatorisk arkitektutstyrsel i Studio Aalto.
Exteriören av Aalto House sett från granntomten, vid hörnfönstret satt Alvar och arbetade.
När vi sedan får 30 minuter att själv gå runt och insupa atmosfär, klappa rotting och böjträ, gnida in fötterna ordentligt i den senapsgula linoleummattan och uppleva ljustrappor och korridorsflöden känns det så rätt, alltihop och så hemtrevligt och perfekt genomtänkt.
En dröm jag haft i många år går äntligen i uppfyllelse och det kan inte ha varit bättre. Ett stort tack till de få och tystlåtna medtraffikanter på de guidade turerna som likt jag njuter stillsamt av lokalerna.
Efter underhållningen i Studio Aalto ⑤ och Aalto House ⑥ har vi tid bokad i sauna. Löyly ⑦ blir ett perfekt avbrott efter alla intryck. Vi omges av värme i rökbastun följt av iskalla 5°C-dopp i en karg Östersjö. Efter bastun smiter vi in ett par minuter före köket stänger på Yes Yes Yes ⑧ på ett spontanbord och beställer allt som låter gott på menyn i ren extas över den tillmötesgående kyparen inklusive bl.a. nyttiga mocktails och kolbakad sötpotatis. Kanonbra!
Löyly
På vägen hem kikar vi in på deras motsvarighet till ICA Kvantum för att skaffa oss ätbara souvernier till familjen och se där! Större utbud av öl än ett medelstort Systembolag, massvis med roliga mikrobryggerier! Jag väljer ett digert gäng men får tyvärr lämna ölet i kassan, för även om de står på hyllan får man inte handla. Det är bara tillåtet mellan 9 och 21. Attans. Nåväl. Med kassvis av Mumin och Marimekko avslutar vi dagen alltjämt nöjda.
Måndag 13 maj
Idag ska det shoppas. Ryggsäcken är tömd, tygkassarna redo och rutten planerad. Helsinki Second Hand ⑨ är precis lika bra som tipsen lyder. Allt är sorterat. Priserna är låga. Inget skröfs. Man kan andas och det är stort, så stort!
Helsinki Second Hand, nästa gång kommer vi hit med skåpbil.
Damen i kassan slår varsamt in våra fynd och Josefine påpekar att just det där Aalto-fatet, det bör jag få i födelsedagspresent, stor lycka! Vi tackar på finska och beger oss nöjt vidare genom stan för att bocka av butik efter butik men ställena är antingen dåliga, dyra, stängda på måndagar eller så hittar vi inte helt enkelt. Den lilla lyckan vi ges får vi genom en kombination av utmärkt cõrtado på Andante Coffee Shop ⑩ och ett stopp hos Kohsuke Nakamura på COMMON ⑪, en utmärkt butik med japanska varor. Här köper vi Sencha-te och grytunderlägg. Efter varvet genom stan är vi på rummet igen för att packa ihop våra grejer. Till slut avslutas resan med att moffla i oss den bästa pizzan på länge på Puttes Pizza ⑫.
Nöjd? Oh ja!
Vi åt och drack gott. Åkte spårvagn 100 gånger. Gick flera mil. Och fick uppleva massor av Aalto. Helnöjd och vilken fin present från Josefine att ge mig denna resan (och det fina fatet) i 30-årspresent! ■
Saker från Helsinki
Elva dagar in i maj blev jag då slutligen 30 år fyllda. Ett tillfälle då livet vänder, blir sammalika eller officiellt gör en vuxen? För säkerhets skull valde jag att fira dagen på en ny plats för att maximera känslan av att ett nytt årtionde påbörjats.
Finland och närmre bestämt Helsinki blev det solklara valet efter noggrant avvägande. Som hängiven Aalto-fanatiker och funkisfetischist hade dagen äntligen kommit – jag skulle få bekanta mig med favoritstaden jag aldrig besökt.
Det perfekta boendet hann försvinna framför ögonen på mig innan Josefine hunnit godkänna så vi fick ta ett annat. Men tur var det för sedan visade det sig ligga långt mycket bättre till än det förstnämnda. Kallio – eller Berghäll som det också heter i den tvespråkiga staden, hipsterns tillhåll och området där "allt fett finns" var mest bostäder. Trist. Mycket gång och lite valuta för stegen. Vi båda kände att vi i efterhand valt rätt stadsdel när vi bokade vår våning i 20-talhuset precis i början av Töölö.
Dit hem och därifrån kom man med pålitlig spårvagn snabbt förbi Lasipalatsi och i alla tänkbara riktningar mot de punkter jag omsorgsfullt klottrat ner som att göra-lista, ett par snabba petningar på telefonen så hade man biljett och fick åka med varhelst man ville. Nog om infrastruktur, resans fundamentala mål var att äta gott, roa oss med överdos av böjträ och hitta den bästa second hand-affären (spoiler: Japp, den finns).
Fredag 10 maj
Midnatt råder och jag har precis kommit hem från en jobbresa. Packar ur jobbgrejer som 29-åring och fyller sedan ryggsäcken med saker och ting som osar 30-åring. Jag tror jag hann bli 30 innan jag somnar, men det var inget jag reflekterade över i stunden. Troligen var jag redan sur över den korta sömn som hägrade innan vi tidigt behövde väckas av helvetetes ringklockor i samklang för att hinna med flyget.
Lördag 11 maj
Uppe med tuppen, 30 år och pigg som en nötlärka, åtminstone på insidan, för utsidan ser mest ut som 60 och vill återgå till kudden. Jag vill gå mitt i gatan till tunnelbanan föra att fira men Josefine drar i mig.
Väl på Arlanda försöker vi hitta champagne eller i alla fall en bar. Det verkar som att vår terminal har dåligt festfokus då allt de kan erbjuda är varm Moët på kvartsflaska för över 200 spänn – vi hoppar.
En ytterst oproblematisk och stressfri timme-två senare är vi mitt i centrala Helsinki med 5 timmar att döda innan vi får nycklarna till lägenheten. Prio ett: ta mig till böjträ. Men först, varför tog vi inte med något paraply? Köper ett paraply. Sedan rask promenad till Artek 2nd Cycle ①.
Artek 2nd Cycle – En fantastisk butik för böjträkonnässörer som oss
De jobbar enligt konceptet att återköpa gamla Artek-klenoder från diverse platser, ge dem kärlek och sedan låta dem påbörja en andra livscykel. Hela grejen säger så mycket om den kvalitet man får om man köper deras saker och hållbarhetaspekten i att centralt och på ett lättillgängligt sätt erbjuda möbler i för-älskat utförande till en bred massa gör mig så glad – men, tyvärr lite för höga priser för att fynda.
Här hade jag fuskat lite och i förhand kollat prisnivån på deras räddade möbler så därför gick vi inte dit för att handla. Men absolut en destination för framtiden. Man kan för samma pris som en ny få en snyggt sliten vintage Stool 60, ett vinnande koncept i min mening. Men vill du ha en riktigt gammal och i superskick kostar de uppemot 2x av en ny, närmre 400€. Oavsett hade vi ändå bara ryggsäckar så även en pall hade blivit för stor.
Grönt te hos Thehoune.
Estetiskt tilltalande utbudshylla!
Efter den långa njutelsen smiter vi vidare bort till Thehoune ② för att häva i oss lite grönt te och sedan går vi och handlar i mataffären. Man måste gå i alla gångar såklart och vi plockar på oss diverse pålägg (bra veganskt utbud Fazer!), Karhu-öl och chips för att sedan hämta ut nycklarna till Lägenheten ④. Det är en fin lägenhet, topprenoverad och fräsch men även om den inte riktigt är vår stil så är den så mycket mysigare än ett hotell och konstigt nog helt utan spår från familjen Aalto.
Nu börjar laddningen inför kvällen: Öl, chips och sedan powernap på det. Vi vaknar till ösregn och mörker men spårvagnen som tar oss nästan hela vägen till restaurangen där vi bokat bord blir räddningen. Restaurang Spis ③, som är det enda av premiumkaraktär som gick att boka en vecka innan födelsedagen en lördag kväll – ja, vi hade helt glömt bort att boka bord till födelsedagsmiddagen... men det visade sig vara tur i oturen för vilken upplevelse det blev! Och äntligen skulle jag få champagne.
I förhand har vi bestämt oss för att ta den lilla menyn och kanske 1-2 glas vin för att hålla budgeten, men något flyger i mig när kyparen placerat oss och frågan kommer. Det blir stora menyn och vinpaket för hela slanten. Trots att vi är trötta och sega och har valt den sena 20.30-sittningen.
Sex rätter står det på menyn men hur jag än räknar blir det elva rätter. Och sedan ett vin till varje. Ja ni kan ju tänka er hur mätt man blir. Allt är mer eller mindre gott, i säsong och vällagat, vackert presenterat och kreativt men samtliga viner lite udda. Och det kan jag gilla, absolut. Jag beställer oftast in sommelierens udda favorit som inte står på listan eller frågar efter något särskilt som ytterst tillfälligt råkar finnas på flaska. Men så många udda viner på raken blir lite mycket. Däremot är de väldigt bra matchade med varje rätt trots att vi äter helvegetariskt och bordsgrannarna håller sig till traditionellt. Att sedan samtliga drycker serveras i Riedel-glas är inte annat än fröjd.
Stämningen och rumskänslan på den lilla restaurangen där alla får maten i samma våg gör att sällskapen blir lite som ett och man ger uppmuntrande blickar och kommentarer kors och tvärs när vi unisont tar oss igenom rätt efter rätt, frågar om viner och ingredienser, som om vi alla är här för att prova oss igenom menyn tillsammans istället för separata sällskap, väldigt härlig och exklusiv känsla.
Från mina imaginära anteckningar får jag en del nya favoriter och har numera upptäckt halvsöt Jura-Gamay som trevlig kompanjon både på frihand och till rödbeta.
Söndag 12 maj
Dagen A. Aalto-dagen. Böjträfest. Dagen med svart polotröja. Jag valde söndagen för dessa upplevelser för att kunna vara rejält utvilad. Och det är tur! Många intryck, idéer, tankar, känslor och beslut tas på tu man hand och tillsammans med Josefine när vi svansar omkring efter guiden både hemma hos familjen Aalto och i deras studio.
Obligatorisk arkitektutstyrsel i Studio Aalto.
Exteriören av Aalto House sett från granntomten, vid hörnfönstret satt Alvar och arbetade.
När vi sedan får 30 minuter att själv gå runt och insupa atmosfär, klappa rotting och böjträ, gnida in fötterna ordentligt i den senapsgula linoleummattan och uppleva ljustrappor och korridorsflöden känns det så rätt, alltihop och så hemtrevligt och perfekt genomtänkt.
En dröm jag haft i många år går äntligen i uppfyllelse och det kan inte ha varit bättre. Ett stort tack till de få och tystlåtna medtraffikanter på de guidade turerna som likt jag njuter stillsamt av lokalerna.
Efter underhållningen i Studio Aalto ⑤ och Aalto House ⑥ har vi tid bokad i sauna. Löyly ⑦ blir ett perfekt avbrott efter alla intryck. Vi omges av värme i rökbastun följt av iskalla 5°C-dopp i en karg Östersjö. Efter bastun smiter vi in ett par minuter före köket stänger på Yes Yes Yes ⑧ på ett spontanbord och beställer allt som låter gott på menyn i ren extas över den tillmötesgående kyparen inklusive bl.a. nyttiga mocktails och kolbakad sötpotatis. Kanonbra!
Löyly
På vägen hem kikar vi in på deras motsvarighet till ICA Kvantum för att skaffa oss ätbara souvernier till familjen och se där! Större utbud av öl än ett medelstort Systembolag, massvis med roliga mikrobryggerier! Jag väljer ett digert gäng men får tyvärr lämna ölet i kassan, för även om de står på hyllan får man inte handla. Det är bara tillåtet mellan 9 och 21. Attans. Nåväl. Med kassvis av Mumin och Marimekko avslutar vi dagen alltjämt nöjda.
Måndag 13 maj
Idag ska det shoppas. Ryggsäcken är tömd, tygkassarna redo och rutten planerad. Helsinki Second Hand ⑨ är precis lika bra som tipsen lyder. Allt är sorterat. Priserna är låga. Inget skröfs. Man kan andas och det är stort, så stort!
Helsinki Second Hand, nästa gång kommer vi hit med skåpbil.
Damen i kassan slår varsamt in våra fynd och Josefine påpekar att just det där Aalto-fatet, det bör jag få i födelsedagspresent, stor lycka! Vi tackar på finska och beger oss nöjt vidare genom stan för att bocka av butik efter butik men ställena är antingen dåliga, dyra, stängda på måndagar eller så hittar vi inte helt enkelt. Den lilla lyckan vi ges får vi genom en kombination av utmärkt cõrtado på Andante Coffee Shop ⑩ och ett stopp hos Kohsuke Nakamura på COMMON ⑪, en utmärkt butik med japanska varor. Här köper vi Sencha-te och grytunderlägg. Efter varvet genom stan är vi på rummet igen för att packa ihop våra grejer. Till slut avslutas resan med att moffla i oss den bästa pizzan på länge på Puttes Pizza ⑫.
Nöjd? Oh ja!
Vi åt och drack gott. Åkte spårvagn 100 gånger. Gick flera mil. Och fick uppleva massor av Aalto. Helnöjd och vilken fin present från Josefine att ge mig denna resan (och det fina fatet) i 30-årspresent! ■
Saker från Helsinki